omak

Av någon märklig anledning tycks mitt liv bestå av mest måndagar och torsdagar.
Jag har ännu inte fått besked angående jobbet jag sökt. Ju längre tiden går,desto mer inser jag att jag verkligen vill ha jobbet. Om jag inte får det jobbet måste jag bestämma mig för om jag kan vara kvar på min arbetsplats eller inte. Jag har en chef som omöjliggör arbetsglädje och trivsel. Jag har å andra sidan kollegor som är helt underbara. Jag känner mig inte i form för att fatta några livsavgörande beslut just nu. Jag är inte tillräckligt sams med mig själv.

Jag borde döpa bloggen till sjukabarnbloggen, eller något annat passande.
Filuren har feber igen. Tar sig åt örat. Det är väl en öroninflammation på G. På vårdcentralen tar dom inte emot barnen förrän dom har haft ont i två dygn. Humant, eller hur?
Filoran har varit hos doktorn i dag. Hon har någon märklig klåda som flyttar runt på hennes stackars lilla kropp. Doktorn misstänker mask och vill ha avföringsprov och blodprov.
Jag trodde att man skulle ta ett litet stick i fingret och förklarade mycket pedagogiskt för Filoran att hon skulle få ett litet stick i fingret som inte skulle kännas mer än ett myggbett. Väl inne i labbet får vi veta att hon måste stickas i armen. Nähä! Det gick inte Filoran alls med på. Hon förklarade högt och ljudligt att sånt skulle inte så små barn behöva göra. Det kunde man göra när man blev lite större. Det hjälpte inte att den trevliga labb-killen försökter flirta och lirka. Hon är inte lättflirtad min lilla älskling*. Han fick inte ens titta på hennes arm. Pedagogiska mamman försökte med den gamla beprövade metoden att muta. Inte heller det fungerade. Om det skulle kosta ett nålstick i armen fanns det inget godis eller leksak i världen som intresserade den upprörda Filoran. Vi gick hem med våra tre rör att lägga bajs i.
Bajsprovet tycker däremot Filoran ska bli jätteskoj. Hon har sprungit på pottan hela kvällen i hopp om att kunna leverera. Tyvärr utan resultat.
Vi har pratat om det här med blodprov och Filoran har lovat att hon ska låta sig stickas i armen i morgon. Vi får väl se.

I morgon är jag hemma från jobbet på förmiddagen. Jag ska åka in och jobba på eftermiddagen, när alla andra har slutat. Jag känner mig enormt stressad över att jag inte har kunnat jobba en hel vecka under hela oktober. Jag hinner inte göra mitt jobb och det går ut över människor som redan har tillräckligt med problem.
Jag hoppas så att får jobbet jag har sökt.

*Jag är normalt mycket glad över att ha en dotter som verkar sakna behov att behaga.

Filuren var klart den sötaste ungen på hela maskeraden i dag. Mormor fixade en fin svans av flätade trasor. I morse smetade vi ner hela håret med vax och ordnade en riktig trollfrilla.
Filoran var en riktig pippi, med fräknar och allt.

Så här gör man en billig maskeradkostym passande koltbarn:
Ta en utav barnets tröjor som du, eller barnet, inte kommer att sakna. Klipp den flikig i nederkant och ärmslut. Klipp bort eventuell halslinning.
Sätt på långkalsonger med kortkalsonger/shorts utanpå. Det ska vara lite stora kläder i murriga färger.
Fläta en svans av trasor. Fäst svansen (utan att barnet märker något) mellan långkalsongen och eventuell blöja.
Måla barnets ansikte med exempelvis bruna fräknar och röda kinder. Frisera trollfrisyr med vax eller valfri produkt. Klart!

Nu sover både trollet och pippi.
Jag tänker ägna mig åt skräpkulturkonsumtion.