omak

Filuren ligger i badet. Snyggkatten ligger på tvättmaskinen och tittar på. Filuren reser sig upp och klappar katten med sin lilla hand drypande av badvatten.
"Titta han blev lila.....eller jag menar blöt"

I kväll ska jag träffa ett gäng trevliga kollegor och äta god mat och prata en massa strunt. Jag misstänker att där även kommer att förekomma en del vin...
Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att tillbringa lördagen på efter nästan en veckas vabande med Filoran. Det känns som om jag varit borta från civilisationen i flera månader.
Så, ikväll rymmer denna ömma moder och lämnar sambo och barn till sitt öde. Ett öde värre än...

Nu har jag varit hemma i tre dagar och tänkte avsluta veckan med att jobba. Febern gav snabb med sig och jag känner mig helt ok. Jag råkar dessutom veta att många kollegor är lediga och sjuka i morgon så jag känner att jag verkligen borde gå till jobbet.
Nu funderar jag på om jag ska ta en tur på motionscykeln. Vi lånade hem den av svärfar för ett år sedan och vi har inte direkt slitit ut den...
Filuren lyssnar ofta på en ljudbok om Byggare Bob som han fick i julklapp. När har pratar om den så avbryter han sig med jämna mellanrum och förklarar: "när du hör den här signalen ..... då är det dags att bläddra blad". Lite skadad kanske? Hoppas att han i framtiden inte sitter med en bok och läser samma sida om och om igen i väntan på "signalen".

Efter en blixtsnabb koll i först Filorans och sedan min hals, konstaterade den något stressade läkaren att det var lika bra att skriva ut penicilin till oss bägge.
Hon varnade för att Kåvepeninet var väldigt äckligt. Vi berättade om vår penicilinrutin: först tar man sin medicin, sedan sköljer man ner med festis och avslutar med två gelehallon. Läkaren tyckte att det var ett utmärkt sätt att få i barnen medicin som smakar illa.
Jag vet inte om det var för att hon sa till mig att jag också hade halsfluss, men jag började känna mig jättesjuk på eftermiddagen. I morse hade jag naturligtvis feber och det blev inget jobb i dag heller.
Jag tror att jag och Filoran ska allahjärtansdagpyssla lite i dag. Då blir hon glad den lilla klipp- och -klistra-galningen.

I dag vid middagsbordet filosoferade Filuren kring vem som skulle vinna en fäktingsmatch mellan kycklingbenet och gaffeln. Efter en stunds funderande kom han fram till att kycklingbenet först skulle slå gaffeln jättehårt i ansiktet . Gaffeln skulle då svara genom att springa till någon vuxen som skulle komma och tala om att man inte får slåss. Därmed skulle fighten vara över. Vi får således aldrig veta vad som skulle hända om gaffeln fick in en fullträff på kycklingbenet....
Filoran är röd, svullen och vitprickig i halsen och kan inte svälja. Vad är detta symptom på? Anyone?
Vårdcentralen first thing i morgon. Oh joy!

Jaha, så vart man hemma med febrig Filora i dag.
Katten väckte oss vid 4 i morse så jag är inte på mitt bästa humör. Det är inte Filoran heller så det här kan bli precis hur kul som helst. Hon är inte sjukare än att vi kan ta oss iväg till biblioteket lite senare. Det brukar få oss bägge på bättre humör.
I går pratade jag med en kollega om alla komptimmar man tjänar ihop och sedan aldrig har tid att ta ut. Kom på en bra boktitel: "döda kvinnor kompar inte".

Där har har jag nu prickat av listan:
- borsta tänderna (på samtliga i familjen utom sambon och katten)
- laga och äta lunch
- tömma och fylla diskmaskinen
- göra matsedel för kommande vecka
- skriva inköpslista
- sätta tamagotchih****tet på paus (den var nästan död när vi kom hem från ICA MAXI)
- handla inköpslistan låg hemma på köksbordet
- stryka gardiner
- byta köksgardiner (julen är ju som bekant över nu)
- hänga tvätt
- sortera och lägg in ren tvätt
- städa
- övertyga sambon om att det är han som ska ta ut barnen för uttröttning i frisk luft  Filoran gick hem till mormor och morfar och Filuren fick rasa av sig i affären
- tjata lite mer om stereo till köket
- laga och äta middag
- tömma och fylla diskmaskinen
- packa Filorans rygga inför friluftsdagen i morgon
- packa Filurens ryggsäck med extrakläder inför en ny vecka med kissfläckar i kalsongerna
- leta rätt på jobbmobil och almanacka
- fixa lunchlåda till morgondagen
- bada barn
- natta barn
- däcka i soffan

Ungefär en fjärdedel avklarad. Det är vissa punkter på den där listan som jag misstänker kommer ligga kvar även nästa lördag och nästa.....

Filuren: kan jag få mer goboy mamma?
Jag: nej, vi har inte så mycket mjölk kvar.
Filuren: Joooo, men jag vill!
Jag: ok, men då får du kall.
Filuren: nääää, jag vill ha varm goboy!
Jag: ok
Filuren: får jag hälla pulver?
Jag: nej, jag gör det.
Filuren: jooooo, men jag vill!
Jag: ok.

Hm, jag är inte någon världsmästare på uppfostran innan morgonkaffet direkt.

Nu ska jag ta tag i den här bloggen igen, har jag tänkt. Vi får väl se hur det går.

När filoran började 6-års i höstas kom hon helt ensam från dagmamman. Hon kände ett barn sedan tidigare i hela den 19 barn stora gruppen. De flesta andra hade ett gäng dagiskompisar med sig till allt nytt. Gissa om jag var nervös? Det var nu det skulle visa sig om vi valt fel som låtit henne gå hos dagmamman i den lilla gruppen där hon det sista året var äldst av alla. Jag var orolig att min lilla tjej skulle bli ensam och utanför.
Jag kunde inte haft mer fel.
Det har visat sig att vår envisa, truliga, smarta, roliga tjej är något av ett socialt stjärnskott. Personalen har berättat att många vill leka med filoran, att hon är en jättebra kompis och aldrig taskig mot någon. Hon har dessutom begåvats med ett stort mått integritet och väljer själv vad hon vill göra och med vem. Om något inte passar damen har hon inga som helst problem med att leka ensam.
Jag kan inte beskriva hur lättad och tacksam jag är. När kalasinbjudningarna regnar över oss som konfetti och telefonen går varm känner jag mig så glad och stolt över min lilla tjej. Och, över mig själv till viss del. Min magkänsla sade mig att hon inte behövde "tränas för stora grupper" på ett stökigt dagis med utbrända underbetalda förskollärare. Mer än en gång har jag fått försvara vårt val att låta barnen gå hos dagmamma. Vår BVC-sköterska var väldigt orolig för filoran när hon vid 3-års kontrollen räknat upp namnet på 5 killar som sina bästa kompisar. Det kunde väl aldrig vara bra att bara leka med pojkar?! Hon behövde ju självklart tjejkompisar!
I skrivande stund är sitter filoran tillsammans med två kompisar (en kille och en tjej) och äter lördagsgodis och kollar Bompa.
Under dagen har hemmet invaderats av kompisar som kommit och gått och däremellan låtit som ett helt ap-hus. Jag har varit tvungen att påminna mig själv om hur tacksam jag är över att hon har kompisar, över att hon är en bra kompis.
Jag vill att vårt hem ska vara ett hem dit mina barn kan ta sina vänner alltid. Jag minns fortfarande hur vissa av mina klasskamrater i lågstadiet var tvugna att kolla av med mamma om dom fick ta med en kompis hem efter skolan. Jag minns särskilt en tjej som aldrig fick ta hem kompisar och som ofta fick pengar för att hålla sig hemifrån. Nu, i vuxen ålder förstår jag ju att det var en mycket trasig familj och att mamman var full mest hela tiden. Då tyckte jag bara att det var väldigt märkligt.
Så, jag låter min glädje och tacksamhet ge mig den styrka jag behöver för att stå ut med alla skrik, dunsar och konflikter. Ibland behöver jag dock påminna mig själv.