omak

Filuren är sjuk och jag är hemma från jobbet igen. Jag vägrar stressa upp mig.
Däremot är jag lite nervös för anställningsintervjun som jag ska gå på i morgon. Jag har varit väldigt ambivalent, men nu har jag bestämt mig för att jag verkligen vill ha jobbet. Nu hoppas jag att dom vill ha mig. Jag är mer än väl kvalificerad, men eftersom jag söker jobbet internt finns det andra aspekter som kan sätta käppar i hjulet. Jag vet att ledningen helst ser att jag stannar där jag är just nu. Man anser att det vore det bästa för verksamheten i stort. Jag tycker att jag borde ha en möjlighet att utvecklas, utan att behöva byta arbetsgivare. Det som retar mig mest är att jag behövs på min nuvarande tjänst mest därför att man anställt en chef som behöver mycket stöd. Detta stöd förväntas jag ge henne, utan att få så mycket som ett erkännande i utbyte. Man kallar det för att värna om arbetsgruppens stabilitet, men alla vet vad det egentligen handlar om.
Så, nu hoppas jag att jag ändå ska få den nya tjänsten. Det är ett helt annat slags arbete och jag tror att det är mindre stressigt än det jag har nu. Dessutom kommer det antagligen finnas möjlighet att, periodvis, arbeta en del hemmifrån. Det skulle vara skönt. Det skulle vara bra för vår familj.