omak

Filuren sover middag i min säng. Han somnade, efter en hel del busande, i sin egen säng men nu har han hamnat i min. Han är så go min Filur. Han älskar verkligen med hela sitt väsen. Den kvinna är inte född som inte charmas av glimten i hans mörka ögon.
Filoran är mer reserverad. Hennes känslor får man locka fram med löften om varsamhet och respekt. Jag känner igen mig i henne. I bland så mycket att det skrämmer mig. Jag känner det hon känner.
Jag måste påminna mig själv att hon inte är jag. Att hon  inte alls kommer att falla i samma gropar eller bestiga samma berg som jag. Vi förstår varandra, jag och Filoran. Vi älskar varandra men inte utan komplikationer. Jag känner att jag kommer att måsta vårda vår relation ömt om jag ska få lov att vara det stöd för henne som  jag vill vara genom livet. Min fina tjej.