omak

Nu är barnen hämtade och potatisen står på spisen. Det blir korv med mos, tomatsallad och svärfars egenodlade gurka till middag.
Det är egendomligt tyst för tillfället. Troligtvis står Filuren bakom någon gardin och bajsar.
Filuran spelar Bamsespel på datorn. B är på väg hem och dagen är på väg in i sin slutfas. Middagen brukar var en livlig tillställning i det här huset. Filuren är mycket bestämd och kräsen. Det stora problemet ligger i att han, på två-åringars vis, ena dagen avskyr samma mat han andra dagen älskar. Det är inte lätt att tillfredsställa någon som byter åsikt om vad som är ätligt och inte lika ofta som han byter blöja. Det enda som alltid går hem är ketchup. Jag vet inte vad dietisten skulle säga om en tvååring som slevar i sig ketchup, som om det vore gröt. Troligtvis är det direkt livsfarligt. Oftast funkar det att ersätta ketchupen med tomatsallad. Det borde vara nyttigare.
Nu står han här i köket och skriker efter kaka. Som den medvetna moder jag är, nekar jag vänligt men bestämt. Det får räcka med sockret som finns i ketchupen. Oj, han godtog nejet och sprang iväg för att terrorisera storasyster i stället. Det är bra - inte störa den mamma som bloggar. Hoppsan, nu kokar visst potatisen över. Men jag låter mig inte störas. Jag sitter så bra här, vid min dator, och bloggar......