Är det något fel på mig?

Jag läste detta och blev lite fundersam. Jag är nästan i totalt avsaknad av toa- och bacillnojor. I den här artikeln sitter vuxna kvinnor och beskriver hur livet begränsas av skräck för att andra ska få veta att dom bajsar!!! För mig är detta mycket märkligt.
Självklart vill även jag så långt det går skona omvärlden från mina bajs- ljud/rester/dofter, men aldrig att jag skulle gå så långt som att skaffa mig förstoppning genom att låtsas att jag inte hade en normalt fungerande kropp. Jag känner flera kvinnor som aldrig kan bajsa om dom är någon annanstans än hemma. Vilken mardröm det måste vara att resa på semester!
Men, var kommer dessa fånigheter i från? Börjar det med att mamma rynkar på näsan vid blöjbyte? Är det så att vuxna tutar i små flickor att en prutt är något av det värsta som kan hända? Jag fattar ingenting. När blev bajs skamligt?
Jag är mån om att mina barn ska få ett naturligt förhållande till bajs. Än så länge verkar det gå bra. Filoran är visserligen mycket doftkänslig och kan ibland ha svårt att stå ut med sin egen lukt vid toabesök. Så länge hon högljudd deklarerar detta blir jag ändå inte orolig. Ett annat problem kan vara att barnen har svårt att ta sig tid att bajsa ordentligt. Det är ju så mycket annat kul som måste göras hela tiden. Vi har lagt in en hög med böcker och tidningar på toan och uppmuntrar till långa sittningar i lugn och ro. Ibland kallas hela familjen in på toaletten efter leverans för att beundra någon särskilt stor eller roligt formad bajskorv innan spolknappen trycks ned. Jag är fullständigt övertygad om att dylika familjeaktiviteter verkar förebyggande mot förstoppning och andra bekymmer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback