Du kan gå nu

Ja, nu börjas det. Efter en timma på 6-års tyckte Filoran att det var dags för mamma att gå. Hon satt i ett rum fyllt av lego och annat man kunde bygga saker med och hade ingen som helst lust att ha mig kvar där.
Jag fick två timmar ledigt. Eftersom jag trodde att jag skulle vara på skolan hela dagen, kändes det verkligen som om jag fick två timmar som en oväntad gåva. Det var härligt!
Ändå härligare var det att hämta en lycklig filora som fått träffa sin bästa L (som hon ska gifta sig med) och fått äta hamburgare i skolmatsalen och leka och cykla och åka sparkcykel...och ....och ....
Nu väntar vi på att farfar ska lämna av Filuren och älsklingskusinen som ska äta middag här i dag.

Älsklingskusinen förlorade sin pappa för några månader sedan. Det är så tungt och orättvist att inte få ha sin pappa kvar hos sig när man bara är 6 år. Det enda vi andra kan göra är att finnas där som viktiga vuxna som bryr oss. Jag är glad att hon tycker om att vara hos oss och att hon och Filoran tycker så mycket om varandra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback